Akt III: Vatten

14-16 augusti 2020

Scenen vi stiger upp på är Konstnärliga avsmyckningar av Norra Djurgårdsstaden, ett drama om hållbar stadsutveckling i fem akter.

program: pdf︎︎︎

Vattnet var oigenkännligt, intryckt i existerande former

Scen I: En stad som kallas Helen
Scen II: Power Walks
Scen III: High Water Line
Scen IV: Water Makes Us Wet
Scen V: Vattenmarknaden

Grafisk design för Vattenakten av Studio Benedetta Crippa. Konstprogrammet Konstnärliga avsmyckningar av Norra Djurgårdsstaden genomförs med stöd av Statens konstråd, Stockholms stad, ARQ, Stadsmuseet, Nordisk kulturfond, Nordisk kulturkontakt och Medeltidsmuseet. En stad som kallas Helen genomförs med stöd av Kulturbryggan.

Foto: Jana Eriksson

Sedan Eldaktens lågor långsamt gått över i en beslutsam glöd hade många saker hänt. Världen hade ställts inför en omvälvande sjukdom som skakat om oss alla såväl som makthavare och samhällsstrukturer, en källa till död, ångest och oro som också manat till eftertanke om var vi står och hur vi ska driva våra liv vidare. När ridån åter gick upp för en ny akt var det med insikten om att människan står i en ström som är omöjlig att tämja. Kan vi samarbeta med vårt livgivande vatten eller drunknar vi i vår egen hybris?

Power Walks, vårt stadsvandringsmaraton, kom tillbaka på fredagen den 14 augusti och tog oss djupare än någonsin ner i Norra Djurgårdsstaden och dess vattenlandskap. Vi tog oss ett dopp i simningens koloniala historia, lärde oss om avloppsystem och hamnberättelser, och frågade oss varför vi alltid vill vara vid vattnet men sällan doppar oss i det.

På lördagen den 15 augusti tog vandringen en helt ny linje, bokstavligt talat, när vi efter konstnären Eve Moshers instruktioner tillsammans följde och målade upp det som kunde komma att utgöra strandlinjen i ett Stockholm där klimatförändringarna radikalt har förändrat vattennivån, i det globala projektet High Water Line. Vi avslutade den kvällen med att sjunka ner i den queera ekosexualitetens utmanande strömningar, i en mycket speciell utomhusvisning av filmen Water Makes Us Wet, med performanceverk och kortfilmer, i samarbete med SAQMI och Stockholms Kvinnohistoriska.

På Strömparterren den 16 augusti flödade Vattenmarknaden fram. I fontänens vatten träffades konstnärer, simmare, forskare, författare och fiskare och diskuterar vatten som liv, kraft, tro och material i ett konstnärligt medborgarmöte med publiken.

Scen I: En stad som kallas Helen

Gärdesgången, Stockholm

Text: Newton Harrison. Helen’s town: The Impulse is to Begin Again. Center for the Study of the Force Majeure, UC Santa Cruz. pdf︎︎︎

Text: Newton Harrison. Sensorium: The Thinking. Ecopoiesis: Eco-Human Theory and Practice Journal. pdf︎︎︎

Projekt: Newton Harrison. Helen’s Town a biocultural response to heat stress on the Island of Britain

Letter: A Town Callen Helen in english. pdf︎︎︎

Brev: En Stad som kallas Helen på svenska. pdf︎︎︎

Installationen av En stad som kallas Helen i Gärdesgången.

Konstnären avfärdar utveckling

I Gärdesgången vid Tunnelbanestation Gärdet står ett nytt verk, ett frustrerat brev och en banbrytande plan. Ekokonstpionjären Newton Harrison säger nej till symboliska och ytliga hållbarhetsprojekt och presenterar något så omvälvande som en helt annan slag stad: En stad där människa och natur samarbetar som gelikar, som är hållbart på djupet, där allting både kommer från och återgår i livets väv.

En stad som kallas Helen – eller Helenestad – har fått sitt namn efter Helen Mayer Harrison (1927-2018), som i över 40 år var Newton Harrisons konstnärliga partner och fru. De båda var drivande i att skapa konströrelsen Ekologisk konst i början av 70-talet, och har hela tiden använt miljöforskningsrön och kunskap om vilket hot människan utgör mot naturen för att försöka hitta alternativa sätt att leva innan det är för sent. Tillsammans med en rad framstående naturvetenskapliga forskare driver Newton Harrison idag forskningscentrumet Center for the Study of the Force Majeure vid University of California Santa Cruz, där konstnärliga och vetenskapliga visioner vävs samman för att försöka motverka den artutrotning, resursutarmning och klimatkris jorden står inför.

En stad som kallas Helen är utformad i sorgen efter Helen och i kärleken som Newton känner för sin livspartner, och bygger på de idéer och värderingar som hon levde för och arbetade med i sitt konstnärskap. Med En stad som kallas Helen kan minnet av Helen leva vidare i form av en stad som existerar i fullständig harmoni med livsväven och pekar mot en framtid människan måste leva i för att inte gå under.

Scen II: Power Walks

14 Augusti 2020

Facebook event︎︎︎


Foto: Emanuel Schütt

Konsulten, producenten, hamnarbetaren, fackföreningsledaren, konstnären och deras likar vandrar, en efter en, och ritar upp utvecklingens djup

Med kunniga lotsar till hjälp kastade vi loss i ett stadsvandringmaraton med en blick riktad ner i Norra Djurgårdsstadens alla vatten och hur de oundvikligen flyter ihop med stadsdelens historia, utveckling och framtid. Under dagen rörde vi oss simmandes, i båt och till fots från havsbotten till avloppsystemet och alla som dagligen berörs av dem.

I den första delen tog historikern Axel Andersson och simläraren Vinicius Santiago med oss på en historisk simning i kolonialismens spår. Kroppens inre vatten kopplades samman på avstånd med konstnärerna Åse Løvgren och Kristin Tårnesvik, vilket förde oss fram till lunch med import- och exporttema som presenteras av konstnären Holly Keasey. I den andra delen samtalade vi om projektet MACRO som forskar och testar cirkulära avfallssystem tillsammans med dess projektledare Maria Lennartsson, som också visade upp stadsdelens dagvattensystem. Sedan fortsatte vi till Hjorthagens kyrka där Anne Beate Hovind gav en föreläsning om katedraliskt tänkande. I den tredje delen träffade vi dagens och historiens hamnarbetare i Frihamnen med fackföreningsledaren Björn A Borg. Sedan väntade middag och nautisk körsång med Gränslösa Röster i hamnen och en träff med Kurt Lilja som föddes och arbetade i Frihamnen. Turen gick till sist vidare i båt ut i Lilla Värtan för att beskåda vattenmiljön och fundera på hur man stadsplanerar för vattenlivet och dess varelser tillsammans med konstnären Elin Tanding Sørensen och marinbiologen Maya Miltell.

Foto: Emanuel Schütt

Scen III: High Water Line

15 augusti, 2020, Frihamnen, Värtahamnen, Ropsten, Husarviken, Norra Djurgården

Facebook︎︎︎

karta: High Water Line pdf︎︎︎


Foto: Andreas Bagge

Geologen, klimatexperten, styrelseledamoten, designern, konstnären och deras likar vandrar, en efter en, och markerar utveckling

High Water Line är ett performanceverk av konstnären Eve Mosher. Verket är licensierat som Creative Commons (CC-BY-NC 3.0) och gjordes för första gången 2007 i New York. Konstnärens avsikt är att visualisera effekterna av de pågående klimatförändringarna som vi orsakat och föra samtal om dessa med boende och arbetande i områden som drabbas. När inlandsisarna på Grönland och Antarktis smälter och haven värms upp och expanderar är New York på Nordamerikas östkust en av många städer som drabbas hårt. Idag orsakar extremväder en tillfällig höjning av havsnivån med 9,7 fot (2,95 m) ungefär en gång per 100 årsperiod i New York. Med pågående klimatförändringar kommer denna nivå att kunna inträffa där allt oftare, kanske så ofta som en gång varje år mot slutet av detta sekel. Eve Mosher valde därför att låta sin linje följa höjdkurvan 10 fot (3,04 m) över medelvattenståndet.

Vår egen östkust har helt andra förutsättningar men vi utför en motsvarande tremeterslinje som en hyllning till Eve Moshers originalverk och som solidaritetshandling med allt levande som kommer drabbas av de globala havsnivåhöjningarna.

Med på vår långa kritstrecksresa i Norra Djurgårdsstaden har vi med oss geokemisten Alasdair Skelton från Bolincentret för klimatforskning och Anna Jonsson, vatten- och klimatanpassningsexpert på SMHI. Båda kan försöka svara på våra svåra frågor kring vattnets rörelse på planeten historiskt, klimatförändringarna och den ovissa framtiden.

För att de nya kvarteren i Norra Djurgårdsstaden inte ska drabbas av klimatförändringarnas olika effekter har man gjort flera saker. För att motverka översvämningar från havet har man byggt i enlighet med Länsstyrelsens rekommenderade höjd för bebyggelse: 2,1 meter ovanför nuvarande medelhavsnivå. För att hantera kraftiga skyfall, vilka kommer att bli allt vanligare har man byggt dagvattendepåer och vattenstråk som även kan användas som översvämningsytor. Man har även slipat asfalten så att den reflekterar solljus och inte smälter i framtidens allt vanligare värmeböljor.



Konstnären Eve Mosher skapade den första linjemålningen i projektet High Water Line i New York 2007, och har sedan dess genomfört samma verk i bland annat Miami, Boston och Bristol. Verket är numera fritt att återskapa som en del av Creative Commons (CC-BY-NC 3.0), och versionen i Norra Djurgårdsstaden är första gången det genomförs i Norden.

Scen IV: Water Makes Us Wet

15 augusti 2020


Foto: Andreas Bagge

Utvecklingen vecklar ut sig och smeker före och efter med sin beröring

“Water Makes Us Wet – An Ecosexual Adventure” (2017, 80 min) Annie Sprinkle och Beth Stephens︎︎︎

I svallvågorna från filmen Water Makes Us Wet presenterade Mossutställningar, SAQMI och Stockholms kvinnohistoriska ett flytande program av queera konstnärers historier, sexualiteter, känslor, tankar och filmer i relation till vatten. Hur kan man se på våra vattens varanden och dess varelser med en queer blick? Kan Mälaren och Saltsjön speglas i Kaliforniens tuktade vatten?

I en poetisk blandning av nyfikenhet, sensualism och blöta queera kroppar följer Water Makes Us Wet vattnets avnjutningar och politiska strömningar ur ett ekosexuellt perspektiv. Res tillsammans med Annie, en fd sexarbetare, professor Beth och deras hund Butch i deras husvagn “E.A.R.T.H. Lab” där de utforskar vattnets roll på planeten. Vi följde upp med ett samtal över Atlanten där konstnären och pedagogen Zafire Vrba möter filmregissörerna Annie Sprinkle och Beth Stephens på videolänk från Kalifornien.

Visningen föregicks av Density Dependent Auto-reinforcing Response, ett performance med konstnärerna Malin Arnell och Mar Fjell. Med utgångspunkt från filmens teman utforskar städers sociala, känslomässiga och ekologiska koreografier med sina kroppar. Vi visade också två kortfilmer: I filmen Follow The Water av Elin Magnusson följer vi en pingvin i svenskt vatten som ställer oss frågan om vem som egentligen passar in var. Mer våldsamt vatten är det i Hanna Ljunghs verk How to Civilize a Waterfall. Dyblöt och skrikandes försöker konstnären förklara varför vi ska förändra naturens egna krafter.

Scen V: Vattenmarknaden

16 augusti, 12–18, Strömparterren

Facebook︎︎︎

Program: pdf︎︎︎



Vattnets röster samlar sig mellan maktens boningar och utbyter utvecklingar

Ur fontänen på Strömparterren strömmar tankar, reflektioner och samtal fram kring källan till allt liv. Vattenmarknaden är ett konstnärligt medborgarmöte om klimatkrisen där vattnet utgör både ämne och fond. En diskussionsplats med sexton samtalsvärdar, från konstnärer och bioastronomer till fiskare, som utbyter tankar med varandra och med publiken kring vatten som liv, kraft, tro och material.

Vi lånar formen av en utomhusmarknad, sprungen ur antikens torg där handlare och medborgare samlades för att utbyta varor men också tankar. Vattenmarknaden samlar kunskaper och erfarenheter om vattnets betydelse kulturellt, fysiskt och historiskt. Här begrundar vi vattnets betydelse för vårt ursprung, dess kulturella värden, vattnets olika former och uttryck, klimatförändringens inverkan på planetens vattenkropp och kretslopp, och människans förmåga och oförmåga att tämja vattnets krafter.

Deltagare:

1. Alexander Brandeker, astrobiolog
Jorden har egentligen ganska lite vatten jämfört med andra planeter, men ändå ser vi oss som en vattenplanet. Hur kom vattnet till jorden, och vad är det som gör den till en unik plats för liv?

2. Kajsa Bovin, Sveriges geologiska undersökning
Vad är grundvatten egentligen? Forskaren Kajsa Bovin berättar om hur grundvattnet påverkas av människan och geologin, vilka problem som finns och vad vi kan göra för att skydda det.

3. Maganizo Kruger Nyasulu, Stockholm Resilience Centre
När forskare pratar om blått, grått och grönt vatten menar de väldigt specifika resurser som alla har sin roll att spela i matproduktion. Men hur påverkar klimatförändringarna hur olika vatten kan användas?

4. Lina Persson, konstnär
Sjöar har rättigheter! Utifrån filmen Vätterntribunalen utforskas en juridik med vattenkroppens perspektiv i fokus. Välkommen att göra en anmälan eller ingå ett juridiskt avtal. Medverkande: Nedine Kachornamsong.

5. Sten Skånby, religionshistoriker
I nästan alla människans religioner spelar vattnet en avgörande roll. Varför är det så och vad kan vatten representera i olika sammanhang? Om syndafloden, det livgivande regnet och det heliga renandet.

6. Maud Nycander, dokumentärfilmare
Långbad, att ligga i ett varmt bad, var länge den mest använda behandlingsmetoden på de svenska mentalsjukhusen. En reflektion om vattnets läkande kraft utifrån filmen ”Rum för sjuka själar”.

7. Fredrik Johansson och Rasmus Rodelius, dykare
Vad gömmer sig egentligen på botten mitt i vår stad? Dykare från Rena Mälaren dyker ner i Strömmen och hämtar upp saker som visar hur vi egentligen behandlar vår känsliga vattenmiljö.

8. Sofie Joosse, Sveriges Lantbruksuniversitet
Kom och sätt dig i den lite obekväma fiskestolen och kasta i spöet i plurret! I hela världen, och inte minst i Stockholm, pågår stadsfiskeri för fullt. Hur kan det påverka hur vi ser på stadens hållbarhet?

9. Janna Holmstedt och Malin Lobell, konstnärer
P(Art) of the Biomass – En idéskiss för havskolonier längs Sveriges kust. Hur skulle småskaliga kolonilotter mitt ute i havet kunna stödja artrikedom och ge oss renare havsvatten?

10. Marika Troili, konstnär
Bällstaån flyter genom allt dyrare delar av Storstockholm. Från att ha satts i kulvert på 60-talet har ån nu blivit ett försäljningsargument för lyxiga bostäder – vad innebär det för människorna kring den?

11. Elin Tanding Sørensen, landskapsarkitekt och konstnär
I tidvattenzonen, omväxlande täckt av havsvatten och uppe ovanför ytan, finns outnyttjade möjligheter. Hur skulle man kunna skapa en stad i detta havets gränsland som från botten utformas för alla arter?

12. Mirko Nicolić, konstnär
I Balkan har vattentäkten allt mer blivit sedd med extraktivismens ögon – som en resurs att använda upp. Konstnären Mirko Nicolić i samtal med sociala aktörer från Bosnien och Serbien.

13. Lena Kautsky, marinekolog
Östersjöns unika miljö kan komma att påverkas dramatiskt om klimatet förändras. Den svenska vattenmiljöforskningens nestor, också kallad ”Tant Tång”, visar upp vad som sker under ytan.

14. Rossana Mercado-Rojas, konstnär
Istället för att folket kan ta del av dem styckar internationella aktörer upp vattenresurserna i Peru och Bolivia. I festens form följer vi 500 år av kopplingar mellan vatten och kolonialism.