Som Man Breddar Får Man Ligga

---

2011-2012, ABF-huset Sveavägen


Utfrågning om den ”breddade finansieringens” konsekvenser som
arrangeras av Botkyrka konsthall, Konsthall C, Marabouparken, Mossutställningar och Tensta konsthall i samarbete med ABF.

UTFRÅGNING Nr. 1

4 juni 2011, ABF-huset Sveavägen

Medverkande
Jonas Andersson f d direktör Framtidens Kultur
Ingrid Lomfors, kanslichef Kulturbryggan
Madeleine Sjöstedt, kulturborgarråd Stockholms stad (Fp)

Moderator
David Karlsson, idéhistoriker och kulturskribent, verksam vid Nätverkstan i Göteborg samt författare till boken ”En kulturutredning: pengar, konst och politik” (Glänta 2010).

Så kallad ”breddad finansiering” är ett uttryck som dykt upp allt oftare under de senaste åren. Det innebär att kravet har ökat på att offentligt finansierade kulturinstitutioner ska hitta nya finansieringsmöjligheter. De myndigheter och instanser som fördelar offentliga kulturstöd gör på olika sätt tydligt att de premierar projekt och institutioner som lyckas hitta nya privata finansieringskällor. I vissa fall villkoras offentliga medel med krav på privat delfinansiering.

Är detta ett sätt för stat och kommun att dra sig undan åtaganden för kulturlivet – att privatisera det kulturpolitiska ansvaret? Eller är det en strategi för att uppmuntra ett mångfacetterat kulturliv, enligt devisen ”kulturens frihet stärks om den värnas av många”? Eller handlar det främst om ekonomisk riskspridning? Vad kommer detta få för långsiktiga konsekvenser? Hur kommer det att påverka innehåll och organisation av arbete? Vilken typ av mångfald leder den till? Och på ett mer övergripande plan: vad innebär det när kulturpolitiken helt inriktas på finansieringsmodeller?

UTFRÅGNING NR 2

22 oktober 2011, ABF-huset Sveavägen

Inbjudna deltagare
Martin Q Larsson, ledamot Rådet för kulturella och kreativa näringar
Karin Willén, ordförande Konstnärernas Riksorganisation KRO
Måns Wrange, rektor Kungliga Konsthögskolan

Moderator
David Karlsson, idéhistoriker och kulturskribent, verksam vid Nätverkstan i Göteborg samt författare till boken ”En kulturutredning: pengar, konst och politik” (Glänta 2010).

Välkommen till den andra utfrågningen i en serie som belyser och diskuterar rådande kulturpolitik och konstinstitutioners och konstnärers möjligheter till finansiering.Regeringen beslutade 2009 om en handlingsplan för att utveckla entreprenörskap och företagande inom kulturella och kreativa näringar. Man vill se en ökad samverkan mellan kultur och näringsliv. Kulturpolitiken, näringspolitiken och den regionala tillväxtpolitiken ska samspela och leda till samarbeten som främjar både kultur och näringsliv. Så hur ser det ut i verkligheten?

Olika stödinstanser och satsningar finns men hur många konstnärer idag verkar som entreprenörer på en marknad? Hur ser egentligen de kreativa näringarna ut? Hur påverkar detta konstutbildningarna och förväntningarna på unga konstnärers praktik och försörjningsmöjligheter? Är detta ett sätt för stat och kommun att dra sig undan åtaganden för kulturlivet – att privatisera det kulturpolitiska ansvaret? Eller är det en strategi för att uppmuntra ett mångfacetterat kulturliv, enligt devisen ”kulturens frihet stärks om den värnas av många”? Eller handlar det främst om ekonomisk riskspridning?

Under 2012 planerar vi - Botkyrka konsthall, Konsthall C, Marabouparken, Mossutställningar och Tensta konsthall - en serie utfrågningar för att belysa och diskutera rådande kulturpolitik och konstinstitutioners och konstnärers möjligheter till finansiering. Under hösten arrangeras fler utfrågningar på temat ”konstnären som entreprenör” och ”gentrifiering”.

UTFRÅGNING NR 3

4 februari 2012, ABF-huset Sveavägen

DET MYSTISKA MERVÄRDET
- Om konstens roll i stadsförnyelsen

Medverkande
Berit Svedberg, Stockholm stad
Elisabeth Lilja, sociolog, Stockholms Universitet
Lars Mikael Raattamaa, arkitekt och poet

Moderator
David Karlsson, idéhistoriker och kulturskribent, verksam vid Nätverkstan i Göteborg samt författare till boken En kulturutredning: pengar, konst och politik (Glänta 2010).

På olika sätt kopplas konstnärer och konsthallar till stadsutvecklingsprocesser initierade av politiker och näringsliv. I stora stadsförnyelseprojekt som Järvalyftet och Söderortsvisionen, vars främsta syften är att göra förortsområden till tillväxtmotorer och platser dit fler vill flytta, ingår satsningar på konst och kultur. I skapandet av en ”levande stadsdel” nämns kulturverksamheter och konstnärer som viktiga aktörer och de bjuds på olika sätt in att delta i satsningen. Telefonplan, Hökarängen och Kista Science Center är exempel på några av de platser där konsten blivit en del varumärkesbyggandet.

Samtidigt med denna utveckling ökar kravet från politiskt håll att offentligt stöttade kulturinstitutioner ska hitta nya finansieringsmöjligheter genom att bl a erbjuda tjänster och ingå samarbeten med näringslivet. De myndigheter och instanser som fördelar offentliga kulturstöd gör tydligt att de premierar projekt och institutioner som lyckas hitta nya privata finansieringskällor. Dessa privata finansiärer är inte sällan fastighetsägare, bostadsbolag och förvaltningsföretag som i syfte att öka attraktiviteten och värdet på sin egendom subventionerar hyror till konstnärer, sponsrar konstprojekt eller beställer offentliga verk till området.

Många konstnärer och konsthallar engagerar sig i närområdet där de verkar i och tar en aktiv roll i den lokala samhällsutvecklingen. Satsningarna innebär ofta att det öppnas upp för möjligheter att påverka utvecklingen och att det tillgängliggörs nya offentliga medel. Samtidigt uppstår det problem när tillväxtintressen ställs mot konstnärliga värden.

Det är därför relevant att diskutera konstens roll i dessa stadsförnyelsesatsningar. Vilket värde tilldelas konsten? Vilka förväntningar ställs på konsthallar och konstnärer? Och vad är det för konst och arbetssätt som premieras av den här utvecklingen? Kan konsten och konstnärerna bidra till gentrifiering av staden?

Genom utfrågningen vill vi undersöka kopplingarna mellan konst, finansiering och samhällsplanering och diskutera vad de får för konsekvenser. Det här är den sista av tre utfrågningar för att belysa och diskutera rådande kulturpolitik och konstinstitutioners och konstnärers möjligheter till finansiering. Samtliga arrangörer är berörda av frågor kring stadsdelsförnyelse genom att antingen vara samarbetspart i en satsning eller samarbeta med fastighetsägare.