MOSSUTSTÄLLNINGAR


OM OSS
SENASTE
NYHETSBREV


E-POST
FACEBOOK
INSTAGRAM
YOUTUBE


KONST
2023︎︎︎
Elementa på turné
Elementa
2019—22︎︎︎
Fullmånscabaret 
Konstnärliga avsmyckninga av Norra Djurgårdsstaden
︎Akt V: Eter
︎Akt IV: Luft
︎Akt III: Vatten
︎Akt II: Eld
︎Stockholmstidningen
︎Akt I: Jord
2014—18︎︎︎
Studio Mossutställningar
2017︎︎︎
Mother's Tongue
Mossans Marknad
2014︎︎︎
Inauguration / Closing
2013︎︎︎
Barnboken Tråkig Ö
Restaurang Allemansrätten
2011—13︎︎︎
Samhällsverkstan
2012︎︎︎
Going Public - Telling It As It Is
2011—12︎︎︎
Som Man Breddar Får Man Ligga
2010—12︎︎︎
ENPAP Initiative
2011︎︎︎
Momus
Stockholm Future Imperfect
Cooking Catastrophes
2010︎︎︎
Matti Kallioinen
2009︎︎︎
Our Radical Parents
Gelitin On Boring Island
The Dinner Club
2008︎︎︎
Kultivator
2007︎︎︎
Leif Erich Christensen
2006—07︎︎︎
Mobil Möbel
2006︎︎︎
Sophie Calle besöker Bill, Ulla, Knut
Dot Dot Dot Dot


Mossutställningar
c/o Grafikskolan
Stensätravägen 9
127 39 Skärholmen
+46(0)704 832 453


Sophie Calle besöker Bill, Ulla, Knut och Lars-Åke


11 November - 3 December 2006


Lars-Åke Foto: Martina Hoogland-Ivanow

På inbjudan av Mossutställningar, att göra en utställning för ett äldreboende i Stockholm, valde Sophie Calle att visa ett av hennes tidiga verk ”Los Angeles”. Verket är ett slags portträtt av en stad och dess innevånares individuella trossystem.

Fyra boende i servicehuset Väduren anmälde sig frivilligt för att själva curera detta omfattande verk som skulle inrymmas i deras relativt små lägenheter. De boende presenterade deras tankar kring verket till publik, press och höll samtal i utställningen med inbjuden allmänhet. De boende och nyblivna curatorerna tog även en varsin agent för att göra en undersökning i det offentliga. Spionerna kom från en närliggande konstskola. Ullas agent hade i uppdrag att spionera på en av sköterskorna, en dag och en natt, både på Väduren och utanför arbetet. Knut skickade sin agent för att fråga förbipasserande vid Raul Wallenbergmonumentet i Stockholm vad det tyckte om det, då han själv avskydde det. Bill var speciellt förtjust modernistiska torg och ville att hans agent skulle undersöka rörelsemönstret hos de som använde torget. Lars-Åke skickade sin agent för att undersöka ett hunddagis, med fokus på hundarnas beteende som lämnades för att sedan hämtas senare av sina ägare. Allt detta material presenterades med bilder och text, och turnerade sedan till tre andra äldreboenden i Stockholm. Utställningen beställdes av Micasa Fastigheter med stöd av Stockholms stads kulturförvaltning.

Lars-Åke Textutdrag sammanställda av Karolina Pahlén

Jag tror inte på änglar. Någon sa till mig att då får jag svarta vingar. Men det spelar ingen roll, bara jag kan flyga. Jag tänker på en bok jag läst om Monte Casino, ett kloster som de allierade bombade under andra världskriget. En av personerna som beskrivs i boken, en präst, slutade att tro på gud under de händelserna. I Stockholm finns ju Hells Angels, men de är ju inte så hemskt populära bland de andra änglarna. Änglar har inte alls med religion att göra, inte i det här verket heller. Det handlar om hyggliga människor, vanliga människor som blir andras änglar. Först var personerna i konstverket bara foton men sen har de blivit människor - vanliga människor de också, inte änglar. Att det finns både texter och bilder gör verket intressant. Men konstverket hade varit fint utan text också, det hade gett större utrymme för fantasin. Hur nära man hade kommit verkligheten den vägen vet jag inte, fast det vet man kanske inte när texterna finns där heller. Det är svårt att se gränsen mellan det privata och konsten i Sophies hela arbete. Man undrar också vad som verkligen är sant. I hennes verk och böcker hittar man både sånt som är fakta och sånt som mer eller mindre uppenbart är fiktion. Även om främlingar ofta ingår i hennes verk är det hennes röst som hörs tydligast. Hon klär ju ofta ut sig också för att spela andra roller och för att inte bli upptäckt. Men i Venedig var det den blonda peruken som avslöjade henne, när hon följde efter en man under ett par dagar. Sophie Calle är en ovanlig människa, hon verkar väldigt charmig. Det vore roligt att träffa henne och berätta att jag beundrar hennes arbete.